Nordisk Kriminalkrönika

Torsdagen den 18 maj 2000 klockan 23.33 inkom anmälan till larmcentralen i Odense från en man, som uppgav att han trodde att det låg en död man på golvet i en villa i Korup, cirka tio kilometer från Odense. Tipsaren ringde från ett hus, dit han vänt sig för att låna telefonen. Huset låg ungefär en kilometer från brottsplatsen och inrymde en cykelaffär. Den här cykelhandlaren visade sig senare bli ett synnerligen viktigt vittne för sakens uppklarande. Tipsaren ombads invänta polisen och visa vägen till huset, där den döde mannen skulle finnas.

Det var en helt vanlig dag för Karin. Hon hade sommarlov, och vid lunchtid skulle hon cykla till konfirmationslägret. Det var den 4 juli 1968. Det var en varm sommardag, och Karin började cykla de en och en halv milen till lägret i god tid för att hinna stanna och bada på vägen. På vägen till lägret blir Karin stoppad av en bilförare, som ber om hjälp att läsa en karta. När hon närmar sig honom visar han upp en liten pistol, och beordrar in flickan i bilen, där han sedan drogar henne och placerar henne i bakluckan på fordonet.

Under vintern och våren 1985 kunde svenska tidningsläsare inte undgå att stöta på tidningsartiklar med rubrikerna "svindlare i prästrock", "präst fast för miljonsvindel", "präst försökte lura katolska kyrkan på 55 miljoner" och "prästen dömd för fem års fängelse för bedrägeri på 15 miljoner". Inför dessa tidningsrubriker reagerade väl de flesta läsarna på grund av den ovanliga företeelsen att en präst anhölls, häktades och slutligen dömdes för bedrägeribrott. Samtidigt var det inte bedrägerier av den alldagliga omfattning och typ som är vanligt att läsa om. Det rörde sig om miljonbelopp...

En 27-årig narkotikamissbrukare var skyldig några kumpaner 11 000 kronor för en "skumraskaffär". För att få honom att betala utsätts han för misshandel. Han blir kidnappad och förs till en källarlokal, där förnedringen fortsätter. Gärningsmännen - som ingår i ett gäng som kallar sig Tigrarna - slår honom med ett bollträ och utsätter honom för upprepade skenavrättningar med skjutvapen. "Tigrarna" nöjer sig inte med detta utan kontaktar mannens far för att han ska "fixa fram" pengar och reglera skulden, som nu vuxit till 60 000 kronor.

En man hittas död nedsänkt i en hamn, fastsatt med tunga kedjor och en trålkula. Hans kropp är full av sticksår, bunden med tjocka rep och inpackad i sopsäckar. Det finns inga vittnen, ingen vet vem mannen är eller vart han kommer ifrån. Men när man ska fastställa dödsorsaken märker man att något inte riktigt står rätt till - mannens buk är fylld av 61 små plastpåsar. De är fyllda av amfetamin. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.

"En natt i mitten av november vaknade Maria av värkar och gick från sitt bostadsrum ut i ladugården. Där födde hon vid 4-tiden på morgonen stående och utan större besvär en pojke, som var vid liv. Så snart barnet var fött, doppade Maria ned det i ett kar med vatten, som stod i ladugården, och höll det under ytan tills det dött." Detta är berättelsen om Marias förstfödda son. Fadern var troligtvis en dräng som arbetade på gården där hon var anställd som piga. Att föda barn utanför äktenskapet var under 1800-talet djupt skamfyllt för kvinnor.

Från sommaren 1980 fram till mitten av januari 1981 skedde i Esbjerg vid fem tillfällen våldtäkter som alla uppvisade så karaktäristiska gemensamma drag att de uppenbarligen begåtts av samma gärningsman. Mannen bröt sig in i bostäder och våldtog unga flickor som var ensamma i sitt sovrum. Dagspressen döpte Esbjerg till "Fruktans stad" när paniken småningom slog sina klor i människorna i staden. Här följer nu en redogörelse för de olika händelserna samt hur gärningsmannen slutligen greps och som det visade sig, att han också hade andra kriminella aktiviteter på sitt samvete.

Den unga finska mannen Kari gjorde ett intryck i staden Lahtis, där han bodde. Han var välklädd i kostym av senaste modell, och såg bra ut. Han presenterade sig som läkare, med tjänst på ett stort sjukhus i staden. Allt detta imponerar på Arja, en ensamstående mamma, som arbetar på fabrik och ofta har det svårt ekonomiskt. De båda blir snart ett par, och är inom kort sambos, och förlovade. Vad Arja inte vet är att den Kari hon känner inte existerar. Mannen hon bor med är ingen läkare, och ingen av de andra grandiosa bilderna han målat av sig själv inför fästmön stämmer.

Våren 1987 inkommer ett brev till Sveriges ambassad i London som genast väcker personalens intresse och sympatier. I brevet beskriver ett äldre brittiskt par hur de lurats av en svensk baron, som lovat dem ett arbete som inte existerade i verkligheten. Brevet överlämnas till svensk polis, som åker för att intervjua paret i England. Paret hade kommit i kontakt med baronen, som givit dem arbete på sitt slott i Portugal. De hade blivit lovade en hög lön och ett hem på slottet, och i förberedelse för flytten sålde de sitt hus och sina ägodelar.

Tisdagen den 23 september 2008 kontaktade en kvinna polisen i Umeå. Hon letade efter sin son Fredrik, som hon inte lyckats att komma i kontakt med den senaste tiden. Fredrik hade svåra missbruksproblem och umgicks i fel kretsar, och hans mamma började bli mycket orolig för sin son. Efter gediget polisarbete lyckades man till slut hitta Fredrik, men han var inte längre vid liv. Han hade blivit misshandlad, torterad och förd till en grusgrop, där gärningsmännen hade satt eld på honom. Tidningarna gav fallet namnet "Grusgropsmordet".

Ceren är en vältalig, snygg och moderiktigt klädd kvinna. Hon är hemmafru, har tre barn och bor i ett radhus i Åkersberga utanför Stockholm. Hon är mån om att hela familjens livsstil ska spegla att de har det gott ställt. Men för att upprätthålla fasaden tar hon till ohederliga medel. Ceren börjar utnyttja bostadssökande människor som är i desperat behov av att hitta en plats att bo. Hon övertalar dem att hon har möjlighet att fixa en fin lägenhet till dem, så länge de överför en handpenning till henne.

Sverige är ett land som länge förskonats från krigets fasor, politiska ytterligheter, organiserade terrordåd, religiös fanatism och mycket annat som är realiteter i många länder. Men på hösten 1991 inträffade något som satte hela vår civiliserade livsstil i gungning. Människor med utländskt påbrå blev beskjutna på allmänna platser av en okänd person. Hur kunde något sådant inträffa i vårt upplysta samhälle som länge hade sluppit terror och denna typ av rasistiska seriemord?

Den 29 april 1918 stoppar man tsar Nikolaj Romanov och hans tyskfödda hustru Alexandra i den ryska staden Jekaterinburg. Hela tsarfamiljen på sju personer har varit under arrest i 13 månader, först i Petrograd och senare i Tobolsk. Den nya regeringen avskyr honom och har lett en obarmhärtig kampanj för att vända det ryska folket emot tsarfamiljen. Jekaterinburg, den tredje största staden i Ryssland har blivit ett skrämmande centrum för bolsjevikernaeras fiende nummer ett, Nikolaj.

Den 15 januari 1988 försvinner 47 oersättliga konstverk från Carl Larsson-gården i Sundborn, Dalarna. Detta är en av de största konststölderna i Sveriges historia. De stulna konstverken som är skapade av några av Sveriges mest älskade och kända konstnärer är både ömtåliga och ovärderliga. När nyheten om kuppen nådde allmänheten skapade den stor upprördhet, och satte lokalsamhället i chock. Polisen börjar genast utreda stölden; poliser från hela landet, samt även Interpol, tas in för att utreda brottet.

Armin Meiwes, "Kannibalen i Rotenburg" dömdes i januari 2004 till åtta och ett halvt års fängelse för dråp sedan han dödat och ätit upp en medmänniska. Han hade hittat sitt offer genom en kontaktannons på nätet som löd: "Young, well-built man who wants to be eaten". Och genom den hittade han Bernd Jürgen Brandes, en 40-årig dataingenjör från Berlin som gick med på att bli mördad och uppäten. Åklagarsidan hade yrkat på ett livstidsstraff för mord, men domstolen i Kassel fäste avsikt vid att offret hade samtyckt till att dödas och valde därför den mildare formen, dråp.

Åren 1998-2006 härjade en våldtäktsman i Umeå. Tidningarna döpte honom till Hagamannen, och bristen på ett gripande var ett ständigt orosmoment för stadens befolkning. Men efter ett fem år långt uppehåll slog Hagamannen till igen, och den här gången gav utredningen resultat. Våren 2006 kunde Hagamannen, mannen som i flera år utgjort en påtagbar mardröm för Umeås kvinnor, äntligen gripas, bli lagförd och dömd. Därmed var också den mest omfattande utredningen i Umeåpolisens historia avslutad.

Den 5 april 2008 anmäls Engla Juncosa Höglund, från det lilla samhället Stjärnsund i Dalarna, saknad. Två dagar senare grips Anders Eklund i sin lastbil på Hallandsåsen i Skåne, misstänkt för människorov. Vad som senare uppdagas är en historia värre än vad någon kunnat föreställa sig. Gripandet av Eklund var början på ett kapitel i svensk kriminalhistoria som kom att engagera stora delar av svenska folket, ett kapitel vi sent kommer att glömma. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.

Hösten 2010 kommer fler och fler kvinnor från Rumänien till Rosenlundsområdet i Göteborg, med målet att sälja sina kroppar. De berättar alla samma historia – de kom till Sverige själva, utan att känna någon och bodde på ett hotell som de inte kom ihåg namnet på. Efter en tids utredning kan polisen konstatera att de var en männisohandelsliga på spåren. Ligan växer och kvinnorna blev allt fler, och snart utvecklas utredningen till ett av de största människohandelsmålen Sverige någonsin sett.

"DET HÄR ÄR ETT RÅN. FYLL VÄSKAN MED PENGAR." Gunnar, anställd på banken i Malå, tror först det är ett skämt när den yngre mannen lämnar fram en lapp med orden. Men när han ser pistolen som riktas mot hans huvud förstår han att detta är på fullaste allvar. Detta är ett rån. Elva dagar senare sker ännu ett bankrån 22 mil söderut i Umeå. Även här är det en yngre person som hotar personalen med pistol. Är det samma rånare? Indicierna och tips till polisen tyder på det. Men polis och åklagare måste ha bevis för att kunna föra fallet till domstol, och ärendet lades ner.

Det var en varm och vacker augustidag 1987 som det gick helt snett för den 25-årige Michael Ryan. Helt omotiverat dök han upp i Hungerfords centrum och började skjuta vilt omkring sig med ett halvautomatiskt gevär i ren "Rambostil". Han sköt på allt som rörde sig och lämnade efter sig 14 döda och 16 sårade människor innan han slutligen sköt sig själv. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.