Endast en kraft återstår som kan rädda världarna – en kraft mäktigare än ödet självt.

Efter ett chockerande svek hamnar både Sera och den farligt förföriska härskaren över Skugglandet – mannen hon fallit huvudstupa för – i fångenskap hos gudarnas falske kung. Nu finns det bara en sak som kan befria Nyktos och hindra Skugglandets styrkor från att invadera Dalos och på så sätt starta ett krig mellan primalgudar.

Men att övertyga Kolis blir ingen lätt uppgift – inte ens med en livstid av träning bakom sig. Hans mest betrodda bundsförvant hävdar envist att Sera inte är annat än en lögnerska, och Kolis oberäkneliga natur och förvridna hederskodex skakar henne i grunden. Ingenting hade kunnat förbereda henne på grymheten vid hans hov eller de chockerande sanningar som avslöjas. Sanningar som inte bara kullkastar allt hon trott sig veta om sitt uppdrag och världarnas skapelse, utan också väcker frågan om vad det verkliga hotet egentligen är.

Men att överleva Kolis är bara en del av striden. Seras upphöjelsen närmar sig, och tiden är på väg att rinna ut.

Nyktos är beredd att göra vad som helst för att hålla Sera vid liv och ge henne det liv hon förtjänar. Till och med riskera världarnas fullständiga undergång – och det är precis vad som kommer att ske om han inte upphöjs till livets primalgud. Men trots hans desperata beslutsamhet kan det ligga bortom deras kontroll.

Och ändå finns den där oväntade livstråden – det oförutsägbara, det okända, det ännu oskrivna. Det enda som är mäktigare än Ödesgudinnorna själva...